varför slutar min webbplats att fungera när man förstorar texten

Text som inte får förstoras är en känd WCAG-knappning

En webbplats som "går sönder" när en kund förstora texten går nästan alltid tillbaka på fasta mått: text, knappar eller behållare som är fastställda i pixlar i stället för enheter som skalas med. Om en kund ökar textstorleken i webbläsaren förblir en ruta med en fast pixelhöjd densamma storlek, och texten inuti flödar ut, överlappar andra element eller kapas av. Menyer som passar exakt vid standardstorleken, utfällbara element som inte växer med och knappar där texten går utanför ramen är de vanligaste symtomen.

Detta är inte en estetisk brist utan ett funktionellt problem: om en etikett blir oläslig eller en knapp inte längre kan klickas på eftersom texten flödar över den, kan en kund inte längre slutföra ett steg i beställningsprocessen. Det påverkar samma känsliga punkter som vid tangentbordsbetjening av hela beställningen: ett skalningsproblem som verkar harmlöst på kärnsamlingar kan vara avgörande i beställningssteget eller inloggningsskärmen. Även rubriker och underrubrikerna löper risk: om ett strukturelement kollapsar vid förstoring, blir läsordningen konstig, något som också förekommer i den större historien om rubriker, struktur och navigering.

Där det står i WCAG 2.1: förstoringskriteriet

WCAG 2.1 kräver att text kan förstoras upp till en viss procentsats utan att innehållet eller funktionaliteten försvinner; det är utgångspunkten bakom kriteriet för skalbar text, som kan läsas i själva riktlinjen. I praktiken testar en skanning detta genom att ladda sidan på flera textstorlekar och se om text blir avskuren, överlappar eller blir oläslig. Vad ett automatiserat test inte ser är om sidan då är behaglig att använda eller bara tekniskt "inte bruten" — den skillnaden hör till de saker som en automatisk skanning inte kan bedöma.