Ja, det skiljer sig. European Accessibility Act är ett direktiv, inte en förordning, och just denna distinktion är vad denna artikel handlar om: ett direktiv fastställer ett mål och en norm, men varje medlemsstat implementerar det själv i nationell lagstiftning och utser själv en tillsynsmyndighet. Det tekniska kravet — EN 301 549, i praktiken WCAG 2.1 på nivå AA — är detsamma i hela EU. Vad som händer därefter om något inte är i ordning varierar per land: den myndighet som utövar tillsyn, sättet på vilket du gör en anmälan, och systemet för påföljder.
För en webbutik som bara säljer i Nederländerna är denna skillnad främst teoretisk. För ett företag som genom sin egen webbplats eller en marknadsplats även betjänar kunder i Tyskland, Belgien eller Frankrike är det relevant: frågan "vem svarar jag inför" har då inte ett utan flera svar, beroende på var tjänsten erbjuds.
Vad som är detsamma överallt
Innehållskravet är inte förhandlingsbar per land. En betalningssteg som inte kan hanteras med tangentbord, eller ett formulär utan kopplade etiketter, är i Tyskland precis lika mycket ett problem som i Nederländerna. Direktivet beskriver samma funktionella krav för webbutiker, appar och affärssajter med en kontomiljö, och undantaget för mikroföretag som tillhandahåller tjänster gäller med samma två villkor — färre än tio anställda och högst två miljoner euro i omsättning — i varje medlemsstat. Det som en tillgänglighetsdeklaration innehållsmässigt måste innehålla fastställs också till stor del i den europeiska normen.
Vad som skiljer sig ligger i lagret omkring: vem som mottar eller kontrollerar deklarationen, vilket formulär som används därför, och vad som händer om någon lämnar in ett klagomål.
Där skillnaderna faktiskt ligger
Varje medlemsstat utser en egen tillsynsmyndighet för European Accessibility Act, och det är inte överallt samma typ av organ. I ett land ligger det hos en marknadsmyndighet, i ett annat hos en telekomtillsynsmyndighet eller en särskilt utsedd tjänst. Anmälningsvägen — var och hur du lämnar in ett klagomål eller en deklaration — går därför per land via ett annat ställe, med ett eget formulär och egna tidsfrister för svar.
Även påföldjssystemet är nationellt utformat. Direktivet föreskriver att påföljder måste vara effektiva, proportionella och avskräckande, men låter den exakta utformningen — typen av åtgärd, beloppet, upptrappningen vid återfall — till medlemsstaterna. Konkreta belopp är därför inte fastställda på europeisk nivå utan varierar per land; för aktuell information är den nationella lagtexten eller den utsedda tillsynsmyndigheten rätt källa, inte en förhandsgranskning.
Den tyska Abmahnung som ett särskilt exempel
Tyskland har vid sidan av ordinär statlig tillsyn en extra mekanism som inte finns på samma sätt någon annanstans i EU: Abmahnung, en skriftlig varning som inte behöver komma från en tillsynsmyndighet utan också kan skickas av konkurrenter eller intresseorganisationer på grund av ett påstått brott mot konsumentskyddsregler, inklusive tillgänglighetskrav. Det gör tillsynen på den tyska marknaden mindre beroende av om en tillsynsmyndighet råkar komma förbi, och mer en fråga om privata parter som kan agera aktivt. För företag som säljer till tyska konsumenter är det ett praktiskt förhållande att känna till, inte en anledning till panik — och säkerligen ingen ersättning för eget juridiskt råd om ett sådant brev faktiskt kommer.
Vad detta betyder för en webbutik med kunder i flera länder
Om du bara är aktiv i Nederländerna är den nederländska tillsynsmyndigheten och anmälningsvägen din enda kontaktpunkt. Säljer du även över gränserna kan frågan om vilket land som är relevant bero på var tjänsten erbjuds — och det är precis den typ av fråga där en allmän förklaring inte räcker till och en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet är rätt part.
Det som är verkligen användbart: att normen är densamma överallt betyder att arbete med tillgänglighet inte behöver upprepas per land. En betalningssteg som fungerar bra med en skärmläsare uppfyller samma krav i varje EU-land. Det är främst byråkratin omkring det — förklaring, anmälningsväg, sanktionsram — som har sin egen form per land. Undersökt per land vilken tillsynsmyndighet, anmälningsväg och förklaringsformat som gäller ger en översikt där, utan att du själv behöver lägga wettexterna från fem länder sida vid sida.
Om du ännu inte vet om och hur European Accessibility Act gäller för din situation, är det med den kostnadsfria snabbkontroll som ger en första indikation på några frågor snabbt att ta reda på. För de landsspecifika delarna — rätt förklaringsformat, deadlines per skyldighet och meddelande så snart något ändras som rör din situation — är det inrymt i abonnemangen med de landsspecifika blocken per marknad där du är aktiv. Och stöter du på en fråga som inte besvaras här, då är en översikt över vanliga frågor om tillsyn och tillämpning redo som nästa steg.