är en cookie-banner ett problem för tillgängligheten

Kakkabanners kan faktiskt inte uppfylla standarden

Ja, en kakkabannerär regelmässigt ett tillgänglighetsproblem, och det överraskar de flesta företagare för att de ser bandern som något juridiskt och inte som en del av webbplatsen. Ändå är en kakkabanner bara ett gränssnittselement: det finns knappar på det, ibland en växlare per kakka-kategori, och bandern visas ovanför resten av sidan. Alla dessa element omfattas av samma krav som resten av webbplatsen — WCAG 2.1 nivå AA, vilket i praktiken motsvarar EN 301 549.

De problem som återkommer i praktiken är konkreta. En banner som bara kan stängas med musen stänger ute någon som navigerar med tangentbordet — jämförbart med vad som kan gå fel vid tangentbordskontroll under hela beställningen. En banner som inte behåller fokus låter en skärmläsare- eller tangentbordsanvändare navigera "genom" bandern till underliggande innehål som ännu inte är synligt eller användbart, jämförbart med de problem som uppstår vid fokusordning och synlig fokus. Det förekommer också att knapparna "acceptera" och "avvisa" är synliga men saknar ett tydligt namn för en skärmläsare, eller att textkontrasten på bandern är för låg för att läsa.

Vad det kommer ner till: WCAG-kriterier som för alla andra delar

WCAG 2.1 ställer ingen separata regler för kakkabanners — standarden beskriver krav för alla användbara element på en sida, oavsett om det är en knapp i navigeringen eller en knapp i en banner som visas efter två sekunder. Forskning från ACM om tillgängligheten på webbutiker visar att detta inte är en teoretisk poäng: banners och överlays på webbutiker är bland de delar där problem upptäcks, tillsammans med mer kända flaskhalsar som färgkontrast eller otydliga formulär. Den som är nyfiken på hur en sådan växlare bör låta för en skärmläsare, hittar liknande bakgrund vid formulärfält och etiketter som inte läses upp korrekt.