En tillgänglighetsdeklaration är inte ett fristående formulär som du fyller i och publicerar en gång. Det är toppen på en liten dokumentsamling. Den ska innehålla minst fyra delar: själva deklarationen med omfattning och vilken nivå som granskas, den underliggande bedömningen med resultat, en förbättringsplan med prioriteringar och tidsfrister, och där tillämpligt det format som tillsynsmyndigheten i ditt land föreskriver.
Detaljerna som spelar störst roll för det här ämnet finns i den andra delen. Förordningen kräver inte en text som säger att din webbplats är tillgänglig, utan bevisbarhet: vad baseras den slutsatsen på, vad har testats, vad har uttryckligen inte testats, och vad görs med det som ännu inte uppfyller kraven. En deklaration utan den underbyggnaden är i princip ett påstående utan bevis, och det är exakt vad tillsynsmyndigheter fokuserar på när de ställer följdfrågor.
Själva deklarationen
Deklarationen beskriver vilken del av din webbplats eller app som omfattas av granskningen, vilken norm som används (EN 301 549, i praktiken WCAG 2.1 på nivå AA), och vilka delar som ännu inte uppfyller kraven när deklarationen publiceras. Den innehåller också ett sätt för besökare att rapportera tillgänglighetsproblem och datumet för den senaste bedömningen. Det senare är mer än en formalitet: en deklaration som är två år gammal medan webbplatsen har renoverats tre gånger sedan dess säger inte längre vad som faktiskt är sant nu.
Den bedömning som ligger till grund
Det här är den delen som oftast saknas, och det här är vad det verkligen handlar om. Den innehåller vilka sidor och flöden som testats, med vilken metod och vad som framkom. En automatiserad skanning testar en del av kraven väl och systematiskt, men inte allt: huruvida alternativ text täcker innehållet i en bild, huruvida läsordningen är logisk för en skärmläsare, huruvida ett felmeddelande i ett formulär faktiskt läses upp — det kräver bedömning som en skanning inte helt kan leverera. Varje rapport som genereras på axessia.eu anger uttryckligen vad som testats och vad som inte testats, precis för att gränsen är en del av en rättvis bedömning och inte något att dölja. Hur den informationen togs fram förklaras på sidan som beskriver var resultaten kommer ifrån.
Viktigt att nämna i det här avsnittet: en overlay-widget som påstår sig automatiskt göra en webbplats tillgänglig är ingen ersättning för denna bedömning och inte heller någon påvisbar åtgärd. En tillsynsmyndighet som frågar efter underbyggnaden bakom en deklaration frågar efter vad som testats och med vilket resultat, inte efter ett skript som körs på webbplatsen.
Förbättringsplanen
En skanning eller granskning ger vanligen en långt lista med resultat på olika allvarlighetsgrader. En förbättringsplan förvandlar den listan till vanlig språk, med en prioritering och en tidsfrist per punkt: vad påverkar beställningssteget och måste göras först, vad är en mindre justering som kan vänta. Den planen hör till dokumentsamlingen för att den visar att det inte bara har testats, utan att det också arbetas på det som ännu inte uppfyller kraven. Den som föredrar att inte strukturera detta själv kan i översikten över vad prenumerationen ger per område se hur den prioriterade åtgärdslistan och deklarationen härhör tillsammans.
Dokumentera efter varje ändring
En webbplats eller app står sällan stilla: en ny betalningsleverantör, ett ändrat inloggningsflöde, ett annat plugin för sökfunktionen. Varje sådan ändring kan påverka något som tidigare uppfyllde kraven. Dokumentsamlingen är alltså inte en ögonblicksbild utan något som uppdateras. För den som exakt vill veta vilken situation som kräver vilka delar — till exempel en webshop med ett användarkonto jämfört med en tjänst utan beställningssteg — ger kunskapsbasen med ämnena utförda per situation ett mer specifikt svar än en allmän översikt kan ge.
Den som kan fråga om det här
Marknadsövervakningsmyndigheterna granskar huruvida ett uttalande är närvarande och om det överensstämmer med vad som faktiskt testats. Det innebär att dokumentationen inte bara är avsedd att publiceras, utan också kan visas upp när det efterfrågas. För er egen situation och för frågan om vilket format och vilken anmälningsväg som gäller i ert land, är en jurist eller den behöriga marknadsövervakningsmyndigheten den lämpligaste källan; denna artikel beskriver dokumentationens uppbyggnad, inte bedömningen av ett enskilt fall.
Om ni först vill veta om detta gäller er organisation och var de största luckorna ligger, då ger den kostnadsfria snabbgranskningen av ett par nyckelwebbsidor en första indikation, utan att det kräver något konto.