För att kunna visa ditt eget granskningsarbete avseende tillgänglighet behöver du tre typer av dokument: en sammanfattning av vad du har granskat och när, upptäckterna för varje sida eller funktion, samt en redogörelse för hur dessa upptäckter har hanterats. Tillsammans visar dessa dokument att tillgänglighetsförklaringen inte är luftslott utan bygger på en granskning som du själv har genomfört eller låtit genomföra.
Den detalj som är mest kritisk här är omfattningen av granskningen. En automatiserad skanning kan testa en stor del av EN 301 549-kraven, men inte allt: om en alternativ text innehållsmässigt är korrekt, om läsordningen för en skärmläsare är logisk, eller om ett felmeddelande i ett formulär verkligen är begripligt — detta är saker som en skanning inte med säkerhet kan fastställa. Ett dossier som bara innehåller en scanningsrapport utan att nämna denna begränsning ger en missvisande bild av hur grundlig granskningen har varit.
Varför denna dokumentation spelar roll
Tillgänglighetsförklaringen själv är ett kort, offentligt dokument. Det som ligger bakom den — underbyggnaden — är vad som räknas när någon frågar hur du kom fram till förklaringen. Det kan vara en tillsynsmyndighet, men även en kund som rapporterar ett problem med en sida som inte fungerar med en skärmläsare. I båda fallen är det praktiskt om du inte behöver återskapa allt från början.
Vad som bör finnas i dossieren
Ett basdossier innehåller vanligtvis följande: datumet och omfattningen för varje granskning, tillsammans med vilka delar av webbplatsen eller appen som ingick, såsom beställningsprocessen, inloggningsflödet eller ett särskilt formulär. Dessutom själva upptäckterna, för varje sida eller funktion, ordnade efter allvarlighetsgrad så att det är tydligt vad som tas upp först. Vidare en sammanfattning av de åtgärder som följde, tillsammans med status: löst, under behandling, eller medvetet uppskjutet med en anledning. Till sist en anteckning om metoden: automatiserad, manuell, eller en kombination, och vilka delar som låg utanför scanningens omfattning.
Punkten som ofta glöms bort
Många företag sparar en scanningsrapport, men inte anteckningen om vad som inte testades. Just denna saknade del är ofta det första som en tillsynsmyndighet eller en uppmärksam användare frågar om: testades det bara automatiserat, eller kontrollerads det också om webbplatsen fungerar med endast ett tangentbord och med en skärmläsare? Ett dossier som uttryckligen anger gränserna för granskningen ser övertygande ut än ett dossier som föreslår att allt testades när det inte var så. hur en skanning går till och var gränserna går ger en mer exakt bild än en enskild rapport som kan väcka misstankar.
Dokumentation är inte detsamma som överensstämmelse
Att samla dessa dokument är inte ett mål i sig och ersätter inte det verkliga förbättringsarbetet på en webbplats eller app. En överlagrings-widget som hävdar att den löser tillgängligheten automatiskt producerar ingen av dessa dokument som håller vid en faktisk granskning, helt enkelt för att de underliggande problemen inte har lösts. Dokumentation får värde först när den återspeglar en verklig process av granskning och förbättring.
När detta dossier behövs
Huruvida du behöver kunna visa detta dossier beror på om din organisation omfattas av lagstiftningen och vilka undantag som gäller, såsom undantaget för mikroföretag som tillhandahåller tjänster. För att ta reda på om det gäller din situation är scope-kontrollen ett naturligt startpunkt, och för den bredare bakgrunden kan du läsa ämnena i kunskapsbasen med förklaring för varje situation konsultera. Den som förutom dokumentationen även vill se de underliggande kraven med tidsfrister per land hittar det under förklaring av vad prenumerationen tillför.
Vill du först veta var din webbplats eller app står för närvarande innan du börjar bygga en dokumentation? gör den kostnadsfria snabbscanningen av ett par viktiga sidor och läs sedan i ditt eget tempo vidare om vilka dokument som är relevanta för din situation.