Är en tillgänglighetsdeklaration obligatorisk för en webbshop?

Förklaringen är obligatorisk, även om webbplatsen inte uppfyller kraven ännu

Ja, en tillgänglighetsförklaring är i princip obligatorisk för en webbutik som omfattas av European Accessibility Act — och denna skyldighet är oberoende av frågan om webbplatsen redan uppfyller normen i praktiken. Förklaringen beskriver situationen: vad som redan är tillgängligt, vad som ännu inte är det, och vilken plan som finns för att förbättra detta. En webbutik som fortfarande arbetar aktivt med förbättringar publicerar därför helt enkelt en förklaring som säger det, i stället för att vänta tills allt är i ordning.

Micro-företag som tillhandahåller tjänster utgör ett undantag här: den som har färre än tio anställda och högst två miljoner euro i årlig omsättning faller utanför tillämpningsområdet för direktivet och behöver därför inte upprättar någon förklaring. För den som omfattas av direktivet varierar förklaringens form från land till land. I Nederländerna är formen fri, så länge innehållet uppfyller direktivet; i Tyskland kallas dokumentet Erklärung zur Barrierefreiheit och måste vara på tyska; i Frankrike en déclaration d'accessibilité på franska; och i Belgien en tillgänglighetsförklaring på nederländska eller franska, beroende på vilket språkområde webbutiken betjänar.

Var detta följer från: European Accessibility Act och nationell lagstiftning

Skyldigheten att upprättar en tillgänglighetsförklaring följer från Richtlijn (EU) 2019/882, som varje medlemsstat har omvandlat till nationell lagstiftning — i Nederländerna genom Implementatiewet toegankelijkheidsvoorschriften producten en diensten, med ACM som tillsynsmyndighet för efterlevnaden. ACM uppmanar företag att förbereda sig för detta och beaktar inte frågan om en webbplats redan är helt tillgänglig: förklaringen och motsvarande förbättringsplan är just det instrument genom vilket ett företag synliggör att det är på vägen, inte ett bevis på att processen redan är slutförd. I Tyskland, Frankrike och Belgien gäller skyldigheten genom respektive lands egen genomförande av samma direktiv, med ett eget språk och format för förklaringen men samma bakomliggande tanke: förklaringen måste finnas där, även under förbättringsprocessen.