axessia.eu

Påföljder för den europeiska tillgänglighetslagen: vad skiljer sig åt mellan EU-länder?

Den europeiska tillgänglighetslagen fastställer en teknisk norm, men varje land bestämmer själv vilka påföljder som gäller. Den här artikeln sammanfattar varför det är så och vad det innebär för er om ni säljer i flera länder.

Huruvida en böter följer på att man inte uppfyller EU:s direktiv om tillgänglighet, och hur högt beloppet är, beror på vilket land där överträdelsen konstateras. Direktivet själv föreskriver den tekniska normen — EN 301 549, i praktiken WCAG 2.1 nivå AA — men låter medlemsstaterna bestämma innehållet i påföljderna. Det betyder att samma fel, till exempel ett kassasteg som inte kan användas med tangentbord, kan leda till en varning i ett land och till en formell procedur med en administrativ sanktion i ett annat land.

För ett företag som bara säljer i Sverige är det en teoretisk fråga. För en webbutik eller tjänstleverantör med kunder i flera EU-länder är det något att ta på allvar, inte för att risken för påföljder är större någonstans — den här artikeln uttalar sig inte om det — utan för att de regler ni måste följa helt enkelt kan skiljas åt mellan länder.

Varför påföljderna varierar

EU:s direktiv om tillgänglighet är ett direktiv, inte en förordning. En förordning gäller direkt och identiskt i alla medlemsstater; ett direktiv anger ett mål och en norm, och varje land omvandlar det till sin egen nationella lagstiftning. Det ingår också ett val av verktyg för tillsyn: vilken tillsynsmyndighet som är behörig, vilka åtgärder den kan vidta och vilken sanktion som kan följa vid slutet av dessa åtgärder. Denna nationella omvandling är precis anledningen till att det inte finns någon europeisk lista över bötesbelopp som ni kan jämföra er situation emot.

Denna skillnad ligger inte bara i höjden på en eventuell böte. Det ligger också i typen av sanktion. Vissa länder arbetar med administrativ tvång: tillsynsmyndigheten kan tvinga ett företag att åtgärda en brist inom en viss tidsperiod, utan att ett penningbelopp omedelbar följer. Andra länder har också en civilrättslig väg, där en tredje part kan vädja direkt till ett företag. Tyskland är det mest kända exemplet, med den så kallade Abmahnung som ett särskilt fenomen vid sidan av den offentligrättsliga tillsynen.

Vad ni kan råka ut för i praktiken

I de flesta länder går förfarandet genom en tillsynsmyndighet som först diskuterar med företaget, med frågan om att visa en egen bedömning och presentera en förbättringsplan med tidsfristerna. Först när det uteblir eller när brister inte åtgärdas kommer en formell sanktion i fråga. I ett antal länder finns det också möjligheten att en sanktion publiceras, vilket för ett företag har en annan sorts följd än ett penningbelopp. De exakta beloppen, tidsfristerna och behörigheterna står i den relevanta medlemsstatens nationella lagstiftning, och dessa skiljer sig således avsiktligt mellan medlemsstater.

Sverige som utgångspunkt, inte som måttstock

För företag som främst är verksamma i Sverige är den svenska tillsynsmyndigheten och den svenska genomförningen av direktivet det relevanta ramverket. Så snart ni också säljer i andra EU-länder — genom en webbutik som erbjuds på flera språk, eller genom en affärstjänst med kunder över gränsen — kan tillsynsmyndigheten i det andra landet få en roll, med sin egen meldväg och sitt eget sanktionsramverk. Vilken tillsynsmyndighet som är behörig i ert fall beror på var ni är verksamma och hur direktivet har genomförts i det landet; det är något som, vid osäkerhet, bör diskuteras med en jurist eller tillsynsmyndigheten själv.

Vad det praktiskt betyder om ni säljer i flera länder

Kärnan är att en förbättringsplan och en tillgänglighetsdeklaration inte automatiskt uppfyller kraven i alla länder där ni är verksamma. Den tekniska normen är densamma överallt, men formatet för deklarationen, meldvägen och sanktionsramverket kan skilja sig åt. I kunskapsbanken per ämne är utförda per land med vilken tillsynsmyndighet som gäller och vilket uttalandeformat som förväntas, så att du inte behöver ta reda på det själv per land.

Ett kostnadsfritt första steg är att kontrollera om richtlijn (EU) 2019/882 överhuvudtaget gäller för din verksamhet och vilka risker som är inblandade; det kan göras med en snabbsökning av dina kärnwebbsidor. Hur vi kommer fram till denna bedömning och var informationen kommer från kan du läsa på sidan om vår arbetsmetod. För de landspecifika blocken med rapporteringsväg, tillsynsmyndighet och uttalandeformat per EU-land, inklusive motsvarande tidsfrister, krävs en prenumeration; vad det konkret innebär finns på en översikt över våra prenumerationer.

Om du är osäker på om din situation faller under en av dessa nationella skillnader är det inte en fråga som en automatisk sökning kan besvara för dig. Börja med den kostnadsfria omfattningskontrollen och snabbsökningen, och rådgör alltid med en jurist eller tillsynsmyndigheten i det aktuella landet om du har konkreta tvivel om sanktioner eller befogenhet.

Den här artikeln är allmän information och inte juridisk rådgivning.